Massa tankar..
Länge sedan jag skrev sist.. sorry!
Har hänt en del saker i mitt liv sedan sist, lite kortfattat...
* lärt mig nya saker
* skaffat mig nya jobb
* Besökt Turkiet med Marika
* bråkat med pojkvännen
* blivit sams med pojkvännen
* förlovat mig (underbart)
* "flyttat" till Lilla Tjärby
* Besökt Gran Canaria med Mammi
* Bråkat med vänner
* Flyttat med pojkvännen till Ränneslöv
* Kollat på Hockey-VM i Stockholm
* tagit studenten
* Blivit sams med vänner
* Gjort slut med pojkvännen
* jobbat röven av mig
* festat som fan
* skaffat mig nya vänner
* Börjat träffa pojkvännen igen
* Festat ännu mer
* Gjort mitt största misstag någonsin!!!
Hoppas ni fick en liten bild om hur mitt liv sett ut den senaste tiden,
det har varit både upp och ner men i vintras mådde jag nog som bäst.
Kommer aldrig glömma den dagen då min pojkvän flyttade till Lilla Tjärby,
överraskade honom med en ny säng som han tyckte om (tror jag?!)
Vi förlovade oss i november 2011 och det var verkligen toppen!
Kände att allt var på min sida och jag hade aldrig mått bättre.
Kände att allt var på min sida och jag hade aldrig mått bättre.
Dessvärre finns det alltid motgångar och jag tror att vi fick en utav dem största!
Otrohet, svek och väldigt många lögner förstörde allt och den 15 maj 2012, valde han att lämna mig.
Veckan där på trodde jag att hela mitt liv hade gått i kras.
Jag grät varje jävla dag, när jag vaknade, när jag åt, när jag pratade med någon och till och med när jag sov.
Efter några veckors tid hade han ångrat sig, men då hade det redan kommit fram massa rykten som gjorde mig osäker. Han förnekade dom fullt ut, men de var rykten som hade varit sanna förut och därför hade jag svårt att tro honom.
Jag valde att gå vidare utan honom ändå, efter mycket betänke tid.
Men när det gått ca 2 månader så kände jag fortfarande saknaden utav någonting
och när jag funderat litet tag så förstod jag att det var honom jag saknade fortfarande.
Vi började träffas igen, ungefär i 1 månad.. Allt kändes bra men fortfarande var det någonting som sa till mig varje dag att vi inte kunde fortsätta träffas. Vi hade ju svikit varandra så många gånger, vi hade varit med om otrohet ett flertal gånger och vi litade fortfarande inte på varandra.
Det blev fredags kväll och vi besökte karsefors, en väldigt trevlig kväll och självklart stod joddla på scen.
Vi tjafsade lite, men löste det framåt natten sedan åkte vi hem och sov.
Lördags kvällen blev lite värre, jag följde med en kompis på fest.. Min pojkvän ringde mig och dum som jag var när jag är full så blir jag irriterad. Så det blev ännu mer tjafs och ett jävla liv.
Ännu dummare som jag var så strulade jag med en annan kille, (ångest!)
Efter den här kvällen vet jag inte riktigt vad som hände med mig, jag tvär vägrade att prata med min "pojkvän".
Jag var så iskall så det finns inte, inget svar när han ringde, inget svar på sms. Jag visade absolut inga tecken till honom att jag ens fanns mer.
Jag började träffa den här killen jag hade strulat med, lite då och då.
Efter någon veckas tid började jag fundera på om det verkligen var det här jag ville?
Ville jag börja på någonting nytt redan och hade jag kommit över mitt ex?
Jag kände att allt gick för fort och jag kunde inte börja på någonting nytt förens jag hade avslutat det senaste.
Så jag sa till den här killen som det var och det var chill.
Nu kom jag till den jobbiga delen, hur ska jag kunna försöka förklara för mitt ex att jag verkligen inte menade att det skulle bli såhär?
Jag vet fortfarande inte lösningen på det här, hjälp mig?
\\ Ja, denna bloggen väckte upp många minnen!
Ciiiaaooo
Era åsikter
Trackback
